Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 2

23 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Hösten 2005

”Ska du nu se det där jävla skitprogrammet igen?” frågade jag Inger, en kväll efter middagen. Programmet, som just skulle börja på TV, var ”Förnimmelse om mord”, som handlade om att mer eller mindre konstiga personer skulle hjälpa polisen att lösa gamla mord, som inte klarats upp . Jag hade sett ett par minuter ibland på de där programmen, innan jag somnade i soffan, men jag hade ännu inte sett att man kommit fram till något resultat, hittat några gamla lik eller löst något mord. För mig var allt det där bara trams, sagor och påhittade historier utan någon som helst verklighetsförankring. Hur kunde människor gå på de där lögnerna? Och det värsta av allt var ju att jag var gift med en sån ”grundlurad” person! ”Läser du en sån bok till, så vill jag skiljas” sa jag vid ett tillfälle enligt Inger, men det har jag själv förträngt, så klart. Vi hade huset fullt av såna där böcker om det övernaturliga. Inger slukade allt hon kom över och dyra var de också. ”Kan du inte låna på biblioteket?” sa jag. ”De har inte denna typ av böcker där” sa hon (jag har ännu inte kollat om det stämmer, eller om hon sa så bara för att hon ville ha alla de där dammsamlarna). Själv var jag bara intresserad av datortidningar och en och annan bok om Linux och Java och annat, som jag fortfarande inte fattar ett ord av.

 Vid den här tiden gick även ett annat program på TV: ”Det okända”. Jag vet inte vilket av programmen, som visades först eller vilket år de gick, men det har i sammanhanget mindre betydelse. Jag förmodar att det var i ett avsnitt av ”De okända” som jag första gången såg den där märklige engelsmannen med det konstiga ögat, Terry Evans. Jag kan inte minnas att jag blev påverkad av att se honom utföra ghostbusting, men det ledde i alla fall till att jag lät mig övertalas till att köpa 2 biljetter till ”Andarnas Jul” i Malmö, som skulle äga rum i december 2005.Där skulle denne Terry tillsammans med ett annat medium, Benny Rosenqvist, hålla storseans. Äntligen skulle jag få bevisa för Inger att det bara var lögn och uppdiktade historier! Hon hade gått i fällan. Hur kunde hon fortfarande tro på det där skräpet? Vi hade ju redan haft kontakt med ett sk medium och hon var ju rena bluffen.

 Vi bor ett gammalt hus som är byggt i slutet av 50-talet. Huset hade 2 sovrum och vi var 2 vuxna och 2 barn, som skulle dela sovplatser. Till en början delade Linda och Emma rum, men när de blev större fick de var sitt sovrum. Till en början sov Inger och jag i en bäddsoffa i tillbyggnaden till vardagsrummet, men den bäddsoffan var knappast gjord för vuxna människor, så vi inredde ett sovrum nere i källaren. I mitten av 90-talet var Ingers lillebror Tomas ”mellan två jobb” och undrade om vi inte skulle förverka våra planer på att bygga till ett par rum till våra döttrar. Efter en regnig sommar stod de två rummen klara och döttrarna flyttade in. Efter ett par år var det dags för Linda att lämna boet och något år senare följde Emma efter. Helt plötsligt hade Inger och jag två rum extra och vi bestämde att vi skulle göra var sitt rum till oss själva. Jag gjorde ett ”pojkrum” som hade gjort vilken tonåring som helst avundsjuk. Rummet var (och är fortfarande) fullt av teknik och musik med bl a 12 högtalare och 2 subwoofers i det 12 kvadratmeter stora rummet. Inger valde att göra ett läsrum med en bäddsoffa för barn och barnbarns eventuella övernattningar. Jag trivdes väldigt bra i mitt rum, och gör så fortfarande, men Inger tyckte att det var dåliga energier i hennes rum – så dåliga att hon inte kunde vara där. Visserligen hade det varit lite ”konstigheter” i bägge rummen, när barnen bodde där. Jag glömmer aldrig när knackningar i väggen skrämde slaget på en stackars övernattande pojkvän och när vår vuxna dotter ville sova hos oss för ”hon hade hört ljud” i sitt sovrum, men jag försökte som vanligt hitta nån bra förklaring till allt detta, som t ex att vår granne höll på att hamra och snickra både morgon och kväll.

 Genom Tomas fick vi kontakt med Sofia från Ängelholm. Hon hade hjälpt Tomas och hans familj med att ta bort dåliga energier i deras hus. Sofia kom med tåget och jag hämtade henne på stationen i Lund. Hon gjorde en väldigt snygg entré när hon talade med våra 2 hundar och berättade för oss vad de tyckte om oss och deras promenader. Inger och jag fick var sitt par pekare och vi letade energilinjer i vårt hus och i vår trädgård. Vi skulle också använda dessa pekare att prata med våra hjälpare och dessa hjälpare var inte vilka Svenssons som helst, utan vi var speciellt utvalda, så vi hade både Shakespeare, Ghandi och Krishna till vår hjälp. De dåliga energierna i Ingers rum berodde på att vi i ett tidigare liv varit syskon och hade som barn dött i en brand på en gård i närheten i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet och nu var våra döda föräldrar här och tittade till oss, så att vi hade det bra i detta livet. Inger och jag hade levt ihop i många tidigare liv, sa Sofia och hon var väldigt övertygande, så till en början köpte vi allt hon sa. Jag vet fortfarande inte hur det fungerade, men en kväll när vi lekte med våra pekare, kunde jag bara genom att fråga ”höger” eller ” vänster” låta dessa bitar av böjd metall leda mig till vår bokhylla i vardagsrummet, där Inger hade gömt min vigselring. Vi köpte Sofias tjänster ytterligare en tre till fyra gånger till och varje gång berättade hon om våra tidigare liv i Sydafrika och New York och andra platser. Till sist, när hon sagt att jag varit en indian i New York i ett tidigare liv, hade jag helt plötsligt levt 5 liv på hundra år. Varför skulle jag ha dött i så tidig ålder hela tiden? Jag bad henne att sammanfatta mina tidigare liv i kronologisk ordning, för jag fick inte riktigt ihop det. Då började hon svamla om Atlantis och en bok hon skulle skriva. Jag körde henne till tåget och sen dess har vi aldrig hört av henne. Pekarna har jag dock kvar, för man vet ju aldrig. De lyckades ju trots allt hitta min vigselring!



Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows