Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

När ”ICA-Stig” lurade Terry Evans

24 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

På storseans i Stockholm

Det var i november 2007. Inger jag hade åkt till Stockholm för att fira vår silverbröllopsdag – TRODDE VI! Jag hade till och med köpt ett fint silverskrin och fått det ingraverat med våra namn och ”25 år”, hur gulligt som helst! Det var bara det att vi liksom var ett år för tidigt ute! Det tog väl ungefär ett halvår innan vi kom på att vi faktiskt ”bara” hade varit gifta i 24 år! MEN hellre det än att ha missat jubileumet brukar vi säga som ursäkt. När vi åker till Stockholm brukar vi bo i Gamla Stan, så även denna gången. Vårt favorithotell ligger granne med Slottet och har underbar utsikt över vattnet.

Samtidigt, som vi var i hufvudstaden befann sig även vår lärare, Terry Evans där. Han var en av deltagarna på en stor tillställning tillsammans med Bl a Benny Rosenqvist, Mia Törnblom och en del andra, som jag inte kommer ihåg. Vi hade köpt biljetter till förmiddagsföredrag med Terry, eftermiddagsdragning med Mia och storseans med Terry på kvällen. När jag tänker efter, så var det här under två dagar, men det kvittar i sammanhanget! Vi överraskade Terry och Viktoria innan förmiddagsdragningen och växlade ett par ord innan vi fick höra Terry berätta om sitt liv och sina upplevelser. Har ni inte varit på en dragning med Mia Törnblom, så gör det! Vilken sprudlande inspirationsmänniska!

Klockan var ungefär kvart i 5 och vi lämnade hotellet i gamla stan för att gå den ungefär halvtimmeslånga promenaden till, jag tror att det var Folkets Hus. Jag vill alltid vara ute i god tid så man slipper stressa och så att man kan få en bra plats i salongen. När vi gick förbi NK eller Åhlens eller nåt sånt, ville Inger bara kvickt rusa in där och kolla om dom hade ”en snygg tröja som hon hade sett”. Eftersom vi hade gott om tid, så var det ju inga problem och en kvart senare var vi på väg igen. (Nä, tyvärr fans inte hennes tröja där – heller). När vi kom fram skulle Inger bara ha en cigarett innan vi gick in – och det var DÅ jag tittade på klockan! Hon var 3 minuter i 6 och storseansen skulle strax börja! Ingen av oss fattade hur klockan hade kunnat bli så mycket, så vi fick springa in och framme vid dörren stoppade dörrvakten oss. Han förklarade att det var fullt i salongen och hänvisade oss upp på läktaren. Det var en jätteliten läktare med så där en 3 rader med bänkar och en rad längst fram i mitten framför ett rum som i alla fall liknade ett sånt som finns på biografer innehållandes den stora filmprojekktorn.

Storseansen började innan vi hade hunnit hämta andan från språngmarschen upp till läktaren. Vi hade varit på ett par seanser med Terry tidigare och precis som alla andra i publiken då hoppats på att just VI skulle få något budskap från andra sidan, men eftersom vi nu bägge var elever hos Terry var det ju en självklarhet att vi denna kvällen inte skulle få nåt. Terry kände ju oss och han skulle ju aldrig ge något budskap till nån, som han vet något om i förväg. Så där satt vi alldeles avslappnade på läktaren och skulle bara ta till oss alla andras känslor och reaktioner – TRODDE VI!

När det var dags för kvällens andra budskap vänder Terry blicken upp mot läktaren och sa att det gick en man fram och tillbaka där uppe – ja, man och man, han menade ju så klart en ande. Mannen hade svårt att andas och hade förmodligen gått bort i cancer. Mikrofonen vandrade fram och tillbaka i den främre raden på läktaren där vi satt och ingen ville riktigt kännas vid mannen från andra sidan. ”Det låter ju precis som han beskriver Stig (min pappa)” sa Inger. Och visst gjorde det det – på pricken! Men jag var ju helt övertygad om att det inte var till mig Terry ville vända sig. Då sätter Terry ena handen övanför ögonen och säger ”I cant see because of that spotlight, but I think I want to go to that good looking guy in the orange shirt”. Jag tittade mig omkring – inte en enda orange tröja så långt ögat kunde se – utom min egen knall oranga PEAK Performance hood-tröja. Jag blev alldeles stel och kallsvettig. ”Do you recognize anything?” frågade Terry och om man nu kan stamma fram ett ”Ja”, så gjorde jag det. Jag var alldeles överrumplad! Men det var å andra sidan så himla typiskt min pappa Stig (som var ICA-handlare LÅNGT innan ICA-Stig dök upp i TV-rutan) att dels bara dyka upp så där oanmält och jag slår vad om att han njöt av att ha lurat Terry! För det var precis vad han gjorde! I pausen pratade jag med Terry om saken och han sa att han inte hade sett att det var jag på grund av den där strålkastaren. Det enda jag kommer ihåg av budskapet jag fick, är att jag var på rätt väg och att  min resa skulle fortsätta åt nord-ost (Fanthyttan ligger nordost om Staffanstorp) Bilden har jag lånat av Zoovillage

Men historien slutar inte här! Eller rättare sagt – det här var ju slutet av historien. Vad hände egentligen på vår promenad mellan hotellet och storseansen? Både Inger och jag är säkra på att vi hade full koll på tiden. Vad hade hänt om vi kommit fram på den tid, som vi trodde att vi gjorde? Jo vi hade gått in och satt oss på en bra plats mitt i salongen och då hade Terry sett mig och då är jag säker på att jag inte hade fått nåt budskap. Terry sa själv att andevärlden (läs: Pappa ICA-Stig) hade lurat honom. Vad hände under vår promenad? Det verkar än i dag som det ”fattas” en halvtimma ungefär. Kan det vara så att andevärlden kan ”meka” med vår tid? Har andevärlden stulit en halvtimma av mitt liv?. Om ni har gjort det, kära andevärld och speciellt om det var du, pappa, så gör det absolut ingenting, för det var en oförglömlig upplevelse!

Eller vad tycker du?

Categories: Annat


Hit Counter provided by Los Angeles Windows