Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 7

24 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Sommarkurs i Fanthyttan 2006

Väskorna var packade, GPSen var inställd, bilen var fulltankad, det var dags att starta den 55 mil långa bilfärden till Fanthyttan. Vi hade planerat att svänga in om Vadstena Kloster på vägen – ett av Ingers favoritresmål, men när vi kom dit upptäckte vi att resan hade tagit en halvtimme längre än planerat (kanske beroende på alla Ingers rökpauser), så vi körde vidare utan att stanna. Det hade varit ganska fint sommarväder hemma, men ju längre norrut vi kom, desto kyligare blev det. Vi hade ju inte packat ner speciellt många varma tröjor, för det var ju trots allt i slutet av juni. Jag tror att vi kom fram vid 4-tiden och hade ett par timmar till vi skulle börja – en mjukstart med middag!

När jag tänker tillbaka på denna veckan, slår det mig så lite jag kommer ihåg egentligen. Det är kanske inte så konstigt, för förutom familjära händelser som att gifta sig och bli pappa och morfar och sånt, är detta den i särklass mest omvälvande veckan i mitt liv. Jag kommer ihåg, att när vi körde hem – en extra lång rutt – sa vi nästan ingenting till varandra på 7 timmar. Man var alldeles omtumlad, ja nästan bedövad i kropp och själ. Som tur är, tog jag massvis av foton däruppe och genom att titta på dessa, har en del kommit tillbaka i minnet.

Ingela mötte oss i dörren och visade oss till vårt rum, ett dubbelrum längst in i en liten korridor på första våningen. Dusch och toalett fanns ute i hallen. Eftersom Inger röker, blev vi visade rökrutan på trappan utanför. Denna blev förresten flyttad efter en dag, eftersom röken och doften tydligen gick in genom fönstret hos dom som bodde på ovanvåningen. Kaffe fanns att hämta i köket och det var där jag såg honom för första gången! Skräcken spred sig i kroppen och jag sprang tillbaka till Inger och sa ”Han är i köket!”. Detta har hon skrattat år många gånger! Inger hade tagit med en vattenkokare och massvis av tepåsar och efter ett antal cigaretter, jag gjorde henne sällskap i rökrutan, och koppar te, var det så dags för middagen. Maten, ja, den hade man kunnat skriva en egen bok om. Aldrig nånsin har jag ätit så gott och så mycket och rört mig så lite under 5 dagar, vi satt ju mest på våra stolar i salen, och så gick jag ner tre kilo! 5 gånger om dan är det mat/fika, precis enligt instruktionsboken och inte en enda gång varken då, eller senare, har jag blivit serverad något som inte smakat åtminstone gott. De allra flesta gångerna har det varit alldeles utsökt!

Vid halvsjutiden var det så dags att inta lektionssalen. Stolarna stod i en ring runt rummet och längst framme, under whiteboardtavlan, stod 2 stolar i avvikande färg, till läraren och hans tolk. Jag valde, eller var det slumpen – jag kommer inte ihåg vilket – en plats mittemot Terry och Viktoria, så slapp jag sitta och vända på huvudet hela tiden. Denna plats har jag sedan dess alltid försökt att få. Terry och Viktoria kom in i rummet och tog sina platser och Terry hälsade oss alla välkomna. Han förklarade att under de närmsta dagarna skulle vi få pröva på intuition, psykometri, healing och en massa annat, ja ett medialt smörgåsbord tror jag han kallade det och innan vi började skulle vi gå laget runt och presentera oss för varandra. När turen kom till mig, säger Terry: ”I would never have this man work for me”. ”Tack för den!” tänkte jag. De första orden han säger till mig var detta: ”Jag skulle aldrig anställa denne mannen” Det började ju bra! Men sen fortsatte han och förklarade varför: ”Efter 10 minuter hade han tagit över hela föreställingen och efter en vecka hade han kommit med ett 20-punktsprogram med förändringar, som borde göras”. Detta var bara början – i matkön till första kvällsfikan säger han till mig: ”You are my biggest challenge this week”. Givetvis hade jag ingen aning om vad han menade –DÅ!

Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows