Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 8

24 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

De första övningarna

Den första övningen vi gjorde gick till så här, att vi delades in i 2 grupper, som satt i var sin ring i salen. En från den andra gruppen hade tagit en personlig sak, typ ett smycke, och virat in detta i en servett. Denna lilla paket låg nu mitt i ringen på golvet och vi skulle koncentrera oss på den lilla paketen och försöka ”se” saker om föremålets ägare. Så fort vi fick en bild, skulle vi bara säga vad vi såg, rakt ut i luften. Precis som i alla psykometriövningar var det viktigt att det var ett personligt föremål, som inte hade haft en massa ägare. I annat fall kan ju energierna blandas ihop och man vet inte vem man får till sig saker om. Jag hade lovat mig själv att åka på den här kursen med öppna sinnen och i alla fall försöka göra allt vi skulle och inte ha några förutfattade meningar om saker och ting. Så, fastän jag tyckte detta lät väldigt märkligt satt jag på min plats i ringen, blundade, koncentrerade mig på det lilla papperspaketet och plötsligt for det en bild förbi i mitt sinne. I ungefär en halv sekund såg jag den tydligt, sen försvann den lika fort som den kommit – en sopcontainer! Jag kunde se de röda bokstäverna på den gula containern: Carl F. Givetvis sa jag inte ”sopcontainer” så där rakt ut i luften, för jag var helt övertygad om att denna bilden inte berodde ett dugg på det där lilla föremålet, som låg mitt på golvet, utan jag låtsades som ingenting och satt tyst och fick då se ett litet bord med en röd duk, när jag plötsligt hör en röst säga ”soptunna” och en annan, som säger ”jag ser också en massa sopor”. Först då vågade jag dela med mig av vad jag hade sett och sa rakt ut att jag till och med såg en hel container med sopor. Jag har berättat denna lilla roliga historia ett antal gånger sedan dess: den allra första bilden jag fick till mig var en sopcontainer! Förklaringen till allt detta skräp var att föremålets ägare bodde vid en återvinningsstation och detta hade vi ”läst av” från ett föremål, inlindat i papper liggandes på golvet framför oss genom att använda vår intuition. Mycket märkligt, men tydligen fungerade det och även jag kunde!

En annan intuitionsövning vi hade var att vi skulle läsa av varandras auror. Vi blev indelade i par och jag skulle läsa av en ung dams energifält. Vi fick besked om att vi skulle liksom låtsas ”känna” på något osynligt ca 10 cm från kroppen och om det dök upp nånting i våra sinnen, skulle vi förmedla det till den vi läste av. Stärkt av sopcontainerbilden i förra uppgiften satte jag igång och plötsligt fick jag ”se” en stor vattenmelon framför mig. Genast försökte jag logiskt få en förklaring till denna vattenmelon och sa inget på en stund, utan fortsatte min undersökning med händerna i luften. Givetvis hände det inte mycket med eftersom mina tankar var fast i melonträsket. Jag sa till min kompis med ursäktande röst: ”Alltså, det ända jag såg var en stor vattenmelon – skitknäppt, hehe”. Hon tyckte inte alls det var lika knäppt, för melon var hennes absoluta favoritfrukt! Jag var mer förvirrad än nånsin! Hur fasiken kunde jag ”känna” eller vad jag nu gjorde, en vattenmelon i hennes aura? Och tänk att det blev precis den där melonen, som hon gillade så mycket. Hade det varit en apelsin, kunde det ju lika bra varit MIN favvisfrukt jag satt och var sugen på.

 Bilden på sopcontainern har jag lånat från Carl F’s hemsida och vattenmelonbilden hittade jag också på nätet

 

 

Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows