Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 9

24 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Vändpunkten

Stärkt av vattenmeloner och sopcontainrar var jag ”kagiare” än nånsin och hade tagit på mig en ännu större mask i form av ”Klassens störste, bäste och roligaste clown nånsin”. Denna suveräna mask kunde dölja min fullständiga förvirring – jag fattade absolut ingenting! Hade jag blivit övertygad om att det faktiskt fanns ett liv efter detta och att man kunde prata med döingar? Nä inte än – men det kom på ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig!

Terry har aldrig någonsin vare sig sagt eller gjort något för att försöka övertala mig (eller nån annan för den delen) om att man kan kommunicera med dom ”på andra sidan”. ”Det är inte mitt jobb” brukar han säga. ”Jag gör bara mitt jobb och sen är det upp till var och en att själv bilda sig en egen uppfattning”. Så övertala mig, det försökte han inte göra. Alla ni som varit på kurs i Fanthyttan, vet så klart vad som händer – när man blir Terrificerad av Scary Evans!. Helt plötsligt sitter man där och det känns som man har en jättestrålkastare rakt i ansiktet och man känner sig som den mest ensamma och eländiga personen på jorden och ALLAS blickar riktas mot en. Om det dessutom är första gången känns det som man typ står på en scen på Ullevi eller nåt och att det minst är 50.000 som tittar och att det dessutom är direktsändning i TV – över hela världen. Det enda man hör är Terrys röst. ”I have your dad here”, sa han. ”Han säger att du inte har varit snäll mot din fru”, fortsatte han. ”Du har till och med varit riktigt elak mot henne, när hon har berättat om sitt intresse för det här med vad som händer, när man dör” Och så fortsatte det – Terry, med hjälp av pappa Stig fullständigt klädde av mig naken så där inför alla i salen. Det kändes som om Terry hittade nån form av känslomässig bröstvårta eller liknande och så klämde han till! Eller kan man kanske säga att han går nån form av ”tusen nålar” på känslorna. Jag kommer inte ihåg allt som sades om mig, men nästa rast tillbringade jag på sängen, gråtandes, tyckandes att jag var den mest missförstådda personen på jorden och det jag funderade mest på var väl om jag skulle koka den där Terry levande i tjära eller om jag skulle gräva ner honom halvvägs intill en myrstack och låta myrorna göra processen kort med honom. Efter en timmes promenad ensam i skogen var jag i alla fall klar över en sak: Aldrig mer skulle jag sätta min fot hos den där hemske Terry! Och det värsta av allt: Han hade ju rätt i vart enda ord han sa!

För att riktigt sparka på stackars liggande jag och för att strö extra mycket salt i mina känslomässiga sår, såg andevärlden till att pappa hälsade på en gång till under veckan och sen kom mormor och sen kom farmor också, fast dessa gånger blev det mycket trevligare besök. De ville väl bara verkligen få mig att förstå att de verkligen fanns på andra sidan och efter den veckan betvivlar jag inte det ett dugg!

Gissa om Terry tycker denna historien är kul? Framför allt när han själv låter mig berätta den: ”Lars, tell the others what happened that time you came here to check me out and trying to prove that I was a fake”. Är du nöjd nu, Terry? Nu har jag berättat den för ALLA! :)

Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows