Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Att tro att man kan mer än man egentligen gör del 2

30 juli, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Att ta ansvar för sina handlingar – eller inte del 2

Terry satte sig på en stol mitt på golvet med Eva sittandes mitt emot sig. Anders, en i gruppen, fick stå bakom Eva med händerna på hennes axlar. Så började Terry lugnt och sakta att få Eva berätta vad hon såg. Resten av oss satt knäpp tysta i en ring runt om de båda. Eva såg en soldat från, som hon trodde första världskriget och hon berättade vad han ville ha sagt och varför han var kvar här. Terry frågade Eva om hon såg dörren och det gjorde hon och sen bad han henne att säga till soldaten att han skulle gå till denna och öppna den och då!…..Anders vita skjorta blev plötsligt självlysande ultraviolett och jag såg oranga klot i hörnet av rummet. Maria, som satt bredvid mig började skrika (Jag vet att du läser detta ;) ) och Terry, fortfarande lika lugn, sa åt mig att ta hand om henne. Jag tog Marias händer och försökte lugna henne och det gjorde säkert att jag missade fler fenomen. Sen plötsligt var det över! Terry och Eva var fortfarande alldeles lugna, men det var definitivt inte jag! Det var det häftigaste jag har varit med om!

Efter en stund började Terry förklara: Eftersom vi hade diskuterat Anden i glaset och annat tyckte hans team – som ju är spöken allihop,om nån inte redan förstått det :) – att denna demonstration skulle visa oss vilka krafter vi har att göra med. ”Det är verkligen viktigt att man vet vad man gör, när man har med andevärden att göra” sa Terry. ”Man ska aldrig tro att man kan mer än vad man har lärt sig – det kan sluta illa. Man måste kunna ta ansvar för det man gör”. Den kvällen var det ingen som gick och lade sig före midnatt. Kvällsfikan blev extra lång och Terry såg till att vi allihop hade ”landat” efter händelsen innan han gick in till sig. Det var då jag blev förbannad…..

Helt plötsligt kom jag att tänka på den där kursen som Linda och jag varit på. Var det inte precis det de båda kursledarna hade gjort? Tagit sig vatten över huvudet? Visste dom verkligen vad de gjorde? Hade dom tagit ansvar för vad som hände med Linda?  Hela tågresan hem satt jag och funderade över detta och jag beslutade mig för att skicka ett email till Terry när jag kom hem och fråga honom. Det var ju trots allt två av hans elever vi varit hos. Jag skrev ihop ett mail och berättade vad som hänt och skickade iväg det och det tog inte lång tid förrän jag fick det första telefonsamtalet nånsin från Terry. Än idag kommer jag ihåg precis var jag var, i bilen precis utanför Kävlinge, och jag blev så himla nervös att jag fick stanna och gå av! Terry var väldigt irriterad – inte på mig – utan på de två kursledarna och han fick fler detaljer och han bad mig skriva ett nytt email, mer detaljerat, så att min berättelse fanns ”på papper” om det skulle bli en ord-mot-ord diskussion och självklart gjorde jag det. Terry tyckte som jag, att de hade ingen som helst utbildning i att hålla kurser och de tog verkligen inte ansvar för sina handlingar genom att ge mig de svar jag fick.

För att göra en lång och otrevlig historia kort slutade det hela med att den ena kursledaren plockades bort från Terrys förteckning över diplomerade medium på hans hemsida och den andra valde att avsluta sin Bergsledarutbidning. Har de bägge slutat upp med att hålla kurser? Nej tyvärr!

Denna historien är skriven med tillstånd av Linda, min dotter

Categories: Annat


Hit Counter provided by Los Angeles Windows