Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 14

6 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Efter Sommarveckan

Hemma igen! Tillbaka till verkligheten! TRODDE JAG! För att förstå hur man kan må efter en resa till Fanthyttan, tror jag nog att man måste ha upplevt det själv. Man fungerar inte, man går omkring som en zombie, om man har nån hjärna känns det ungefär som om det har blivit körd genom en köttmörare.Köttmörare, lånad från KT PK Det var en himla tur att kursen ägde rum under första semesterveckan det året, så jag hade tre veckor på mig att något så när landa igen. Våra döttrar var väldigt nyfikna på vad vi hade upplevt och ville så klart komma och hälsa på och höra oss berätta, men vi orkade inte helt enkelt. I två veckor satt vi hemma i trädgården och stirrade in i ingenting, i alla fall nästan – för nu jäklar skulle det mediteras!

Alla övningar där uppe inleddes med en Bergsmeditation, som beroende på vad vi skulle göra ”avslutades” lite olika uppe på berget. Jag hade ju både haft privatsittning och liten seans och då tydligen mött både andar och annat konstigt och det skulle jag så klart undersöka närmare. Jag hade köpt Terrys Meditations-CDBergsmeditations-CD , för säkerhets skull både på svenska och engelska, så det var ju bara att sätta på den och ta tre djupa andetag och blunda och sätta igång. Andar och spöken och ni andra döingar – här kommer jag! TRODDE JAG!

Vem hade släckt ljuset? Var fasiken var min äng? Det var ju fullständigt svart! Och svart förblev det i ett par månader. Jag såg absolut ingenting. Givetvis beklagade jag mig för Inger om detta. ”Nähä, det var ju synd”, sa hon. ”Idag kom det en ängel och hämtade mig på berget” eller ”Idag stod det en indian på min bergstopp”. Men jag då? Vad gjorde jag för fel? Allt hade ju fungerat så bra på kursen, varför var då allt bara svart nu när jag var hemma? Jag ville ju också se änglar och indianer eller i alla fall nånting, inte bara mörker.

Jag förmodar att jag föddes ganska envis, men aldrig nånsin har jag varit så här in i helsikes fokuserad på att jag skulle klara av det – förr eller senare. Och efter ett par månader kom belöningen: Någon tände lampan på min äng! Sakta men säkert växte Bergsmeditationen fram i mitt sinne. Min envishet hade lönat sig. Jag kunde meditera, visserligen såg jag varken änglar eller indianer, men väl både äng, flod och berg. Att det sen tog över ett år innan jag accepterade och förstod att Inger hade kommit mycket längre i sin utveckling – vi spelade ju inte ens i samma division – är ju en helt annan historia och förmodligen en av de mörkaste skuggor jag nånsin kramat.

Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows