Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 18

4 oktober, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Ännu mer invecklat

Jag började bli lite desperat! Vad skulle jag bli när jag blev stor? Eller rättare sagt, vad för nytta skulle jag ha av den kursen jag gick? Terry hade ju föreslagit att Inger skulle gå mediumutbildningen och den hade hon vid det här laget påbörjat. Hennes väg låg ju utstakad till mediumskapet. Men jag då? Både Terry och ett annat känt medium och alla andra mindre kända, som jag hade vid den här tiden hade anlitat hade ju sagt att Inger och jag skulle starta något tillsammans. Att Inger skulle bli medium, var ganska givet, men jag då? Jag hade väldigt svårt att se mig själv som Tarot-kort-spåman! Eller skulle min uppgift vara att stå i garderoben och koka kaffe vid hennes storseanser? Paniken, ångesten och oron spred sig i kropp och sinne. Var allt det här bara ett misstag?

En dag på sommaren 2007 satt jag och surfade lite på nätet. Av en händelse (haha) råkade jag komma in på Creativexperiences.com och där i högerkanten stod det: Platser kvar på krusen ”Intuition och Personlig Utveckling”. Jaha, tänkte jag väl – eller nåt sånt. Sen hörde jag plötsligt en röst av en liten figur, som satt på min ena axel: ”Lars, den kursen ska du gå”. Givetvis så svarade figuren på min andra axel: ”Du är ju dum på riktigt! Jag går ju redan en kurs” för jag var ju mitt uppe i min personliga utveckling och mer utveckling än så, skulle ju säkert bara göra det ännu mer invecklat. Men hur det än var, så kunde jag inte släppa tanken på den här 3-dagarskursen, så jag skickade ett email till Viktoria på Byskolan och frågade om hon tyckte att det skulle vara en bra idé att jag gick en ”extra” kurs mitt i kursen och det tyckte hon att det skulle vara, så jag anmälde mig.

Den 12 juni satt jag så åter i lektionssalen på Byskolan i Fanthyttan och vid presentationsrundan första kvällen, så frågade Terry mig, när det blev min tur: ”Lars, vad gör du här på denna kursen?”. Jag sa precis som det var att jag faktiskt inte hade den blekaste aning om varför! Men, det skulle snart visa sig varför jag kommit dit…..

Hela det veckoslutet är som en dimma för mig. Jag kommer inte ihåg nästan någon, som var med på kursen. En Bergsledarkollega från Norrland, som jag träffade ett år senare berättade för mig att vi faktiskt hade gått kurs tillsammans, men det kom jag inte ihåg. Den enda jag kände igen, fast jag kunde inte placera henne, var en annan BM-kompis, som gick samma utbildning som jag, men det tog ett tag innan polletten ramlade ner där också. Varför hamnade denna helgen då i en sådan dimma?

Andra dagen hade vi ett antal rollspel och när vi skulle göra det andra säger Terry till mig: ”Lars idag är det din lyckodag – du ska få vara Terry Evans”. En tjej skulle vara Viktoria och tolka och en annan skulle vara en, som kom och ville ansöka om att vara med på Bergsledarutbildningen. ”Synd att man inte är medium, det hade ju varit kul att bli Bergsledare”, tänkte jag, för jag trodde bara att det var mediala personer, som kunde bli det. ”Och förresten”, säger då Terry, ”för att bli Bergsledare behöver man inte vara medium, för Bergsmeditationen har ju inget med andekontakt att göra”. Tänk så fel jag hade haft, eller rättare sagt, så lite fakta jag hade tagit reda på. Det var inte förrän på lunch- eller middagsrasten när jag var ute i skogen och promenerade och tyckte synd om mig själv, för den där Terry han nonchalerade mig hela den kursen, som jag förstod: Dom där orden var ju riktade till mig! Det var ju Bergsledare jag skulle bli! Plötsligt föll alla, jaja, en hel del i alla fall, pusselbitar på plats. När jag kom tillbaka till klassrummet la jag en lapp på Viktorias stol där det stod: Jag vill SKA bli Bergsledare. Viktoria tittade på mig och skrattade och sa att jag fick faktiskt skicka in en ansökan, jag precis som alla andra sökande. Det behövdes en veckoslutskurs för att jag skulle fatta vad mitt nästa steg skulle bli.

Att Terry fullständigt låtsades som om jag inte fanns till under de dagarna, väckte så klart upp gamla känslor från min uppväxt och jag till och med vågade säga till honom att jag tyckte han var för jävlig, som behandlade mig på det viset och då bara log han och applåderade – det var så klart den demonen han ville att jag skulle möta. När jag kom hem igen satte jag mig vid datorn och skrev ihop min ansökan om att bli antagen till Bergsledarutbildningen.


Hej

Jag är en man i mina allra bästa år, född 1956 dvs 50 år, lyckligt gift sedan 25 år med Inger, 2 underbara döttrar, Linda och Emma och ett barnbarn, Nellie snart 5, som vet hur man lindrar morfar runt sitt lillfinger. Jag driver tillsammans med min bror en ICA butik i Staffanstorp och är således egen företagare med god ekonomi. Rent materiellt har vi så vi klarar oss och lite till. Barnen har lämnat boet så Inger och jag bor i vår villa med våra två hundar och ett antal fiskar i dammen och i akvariet.

Skolan klarade jag utan några större problem och min uppväxt avklarades utan några stora trauman. Båda mina föräldrar jobbade och hade i och för sig många intressen så jag fick klara mig ganska mycket på egen hand, men kommer inte ihåg att jag känt mig varken ensam eller övergiven.

Således kan man sammanfatta att jag lever ett lyckligt ”Svenssonliv” med en underbar familj, ett jobb som är OK, har god ekonomi och har inger större ryggsäck med händelser att bära på….MEN

Jag hade kommit till en punkt i livet där det kändes som om något saknades. Nånstans i bakhuvudet hade jag ett svagt minne av Maslows trappa, tror jag den kallades, där första steget var de grundläggande behoven av mat och tak över huvudet. Det kändes som om jag var ”färdig” med det trappsteget jag befann mig på och började leta efter en väg att komma vidare uppåt. Det var då jag, som många andra män, blev ”lurad” av min kära hustru att gå på storseans med Terry Evans. Sen var det ”kört”! Helt plötsligt blev jag väldigt intresserad ”Det okända” på TV, jag hade helt plötsligt ringt och anmält oss båda till sommarvecka i Fanthyttan och den veckan var nog den mest omvälvande i hela mitt liv (om man bortser från alla lyckliga familjehändelser – fast det är ju liksom på ett annat plan) Efter avslutad sommarvecka följde jag Terrys råd och när jag kände mig redo anmälde jag mig till ”Personlig utveckling och intuition”, som jag just nu håller på med. Dessutom kände jag i våras att jag skulle åka till Fanthyttan och gå ”Intuition och ledarskap” och det var faktiskt då jag fick klart för mig att jag skulle bli Bergsledare.

För mig känns Bergsledarutbildningen som en naturlig fortsättning på min utveckling. Jag tycker mig ha tagit ett litet steg på vägen, men både vill och behöver mycket mer. Att jag dessutom genom mitt jobb är van vid att leda en grupp och att jag är intresserad av att jobba med människor stärker känslan av att denna kurs är den rätta för mig.

Självklart hoppas jag att jag blir en av de utvalda, som får komma till er för vidare information och frågor

Staffanstorp 2007-09-07

Lars Roslund

 

 

 

Categories: Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows