Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Resan del 20

23 oktober, 2011 - Author: Lars Roslund - Comments are closed

Skuggor jag kramade 2007

En av de böcker vi hade i läxa på Personlig Utvecklingskursen var ”Krama din Skugga”. Så här reflekterade jag över den:

Jag hade tänkt göra lite annorlunda denna gången. Jag skriver efter hand som jag läser i stället för att läsa hela boken och sedan ge mina synpunkter. Om det inte blir bra så, får ni inte reda på det, för då lämnar jag ju inte in detta J

Förord och inledningar: Ibland kan det bara bli för mycket av dessa, speciellt som denna bok innehåller båda!

1 & 2:a kapitlen: Äntligen igång! Det börjar bra! Jag håller verkligen med Debbie – för att kunna utveckla sina positiva sidor måsta man börja i den andra änden – med de negativa eller som hon säger: ta tag i helheten. Fast efter att ha läst så här långt kan man ju undra vad som är skillnaden eller om det bara är vi själva som markerar vad som är positivt eller negativt. Dags för första övningen. Här hoppar ”teknik-Lars” in och får stora idéer om hur han ska spela in en hiss-meditation med bakgrundsmusik och bränna på CD. Det känns som att planera övningen är ett större projekt än att utföra den samma. Nåväl, det känns som jag skulle behöva en paus från MM idag, så jag testar att åka hiss i stället, så kan jag ju samtidigt planera hur texten ska ligga till min 32-minuters meditationsmusik. Ett par djupa andetag och in i hissen! WOW! Att åka hissen ner kändes på samma sätt som när jag klättrar upp på berget! Här behövs ingen CD! Som tur är kom jag ihåg 7 av de 8 frågorna och klarade den första övningen långt lättare och tidigare än jag trott. (den åttonde frågan hade ett självklart svar – för mej, så jag ”fuskade” lite). Om jag känner att jag vill variera MM nån mer dag, så kommer jag att åka denna hiss igen.

3:e kapitlet: Nja… Jag tyckte det var lite väl långsökt och för många ”om” för att hitta typ pedofilegenskapen i alla. Att man kan ha NÄSTAN alla egenskaper hos alla människor inom sej köper jag, men jag tror ändå att det finns en gräns. Jag bestämde mej för att bara göra halva övningen, nämligen den ”mörka” delen. Jag tog hissen ner till kloaken, och där i en mörk hörna satt en ynklig figur och tyckte synd om sej själv – den figuren känner jag igen och jag vet precis hur han känner sej!

4:e kapitlet: Jag berörs av egoistiska människor och får väl medge att jag också kan vara egoistisk. MEN jag berörs också av människor, som gör barn illa, män som slår sina kvinnor, våldtäktsmän och andra. Skulle jag ha detta inom mej? Intressantare är då den positiva projektionen (så klart J) Om du beundrar storhet hos någon annan människa är det din egen storhet du ser – det öppnar ju alla möjligheter – bara vi själv vill! Om jag ser tillbaka på mitt eget livs ”idoler”, så hade jag säkert, om jag fått uppmuntran av mina föräldrar i unga år, kunnat bli en hyfsad fotbollsspelare inspirerad av min barndoms idoler. Sen kom musiken. Om jag inte varit så blyg, rädd och lat, hade jag kanske också spelat in en skiva. Dags att göra nåt åt den storhet jag ser nu då! Fast samtidigt behöver jag då erkänna den arroganta, egoistiska besserwisser jag är. Dags att skriva ner vad jag ser i andra……

5:e kapitlet: Att inte riktigt veta vad jag ska skriva, är bara det ett tecken på vilken tjock mask jag bär på. Jag går direkt till övningen. – Jag hittade 24 negativa ord, som ”stör” mej!

6:e kapitlet: Om jag har dragits till Inger på grund av de egenskaper hos henne som jag hatar, vad händer då när jag kan ta till mej dessa egenskaper? När jag kan acceptera den egotrippade, arroganta besserwisser jag själv är, kommer jag då inte längre att känna dragning till henne? (Hon är ju också sån). Visserligen är det ju inte pga dessa sidor vi lever med varandra, men enligt boken drar man ju till sig karaktärer, som man döljer hos sej själv.

7:e kapitlet: är det hittills bästa i mina ögon och samtidigt det som jag säkert kommer att jobba mest med i framtiden. Jag ser fram emot att träffa Clownen Calle, Envise Evert, Otillräcklige Orvar, Bekväme Bengt och alla de andra underpersonligheterna och ta reda på vad de har att lära mej. Dessa personer har jag redan träffat, så klart, men jag har inte tidigare satt namn på dem. Dessa möten klarar man inte på en kafferast, utan det känns som en livslång process. Clownen Calle påminde att jag inte skulle glömma nämna Toffelhjälten Terry J. Eftersom jag är i ”läsartagen” väntar jag med övningen och fortsätter i stället med…

8:e kapitlet: Barndomen och uppväxten…. I de fåtal böcker i ämnet jag läst, verkar det som författaren haft en jobbig och hemsk uppväxt. Är det så, att ja större smärta man upplevt, ju större ryggsäck man bär på, desto mer kan man utvecklas? Visst hade jag en alkoholist till pappa, jag blev ”lindrigt” mobbad i skolan och andra ”små” detaljer, men skulle detta hämma och försvåra min utveckling? Min utveckling till vad, förresten?! Det ända jag vet just nu är, att den resa jag påbörjat inte är i självändamålssyfte, utan nånstans där framme måste det finnas något att dela med sej av till andra – annars begriper jag ännu mindre! Nu till övningen: Det blir inte lätt att hitta 3 positiva tolkningar till hur jag blev full på en fest och somnade, när våra barn var med….

9:e kapitlet: Vilken helomvändning! Nu ska vi helt plötsligt tänka positivt! Trots att det gått 2 veckor sen jag läste förra kapitlet, kan jag inte ha bearbetat det färdigt, för jag har rysligt svårt att ta till mej detta positiva tänkande just nu. Jag får återkomma till övningarna senare. Detta positiva tänkande måste vara extra svårt för oss svenskar, uppväxta med jante-lagen, att ta till oss. Vi har ju redan från barnsben fått lära oss att vi ”inte ska tro att vi är nåt”. Kan man gå omkring och känna sej älskad, lysande, sexig, strålande och allt annat UTAN att ens ego tar överhanden?

10:e kapitlet: Att förverkliga sina drömmar. Mitt mål är att om 5 år vara ekonomiskt oberoende, så att jag kan sluta jobba i affären, flytta med Inger ut på landet till ett hus i skogen vid något vatten. Där ska vi starta ett litet företag gemensamt och förmedla våra kunskaper till andra människor. Är detta möjligt? Självklart är det det! Givetvis kan jag inte påverka världsekonomin och ”marknaden”, men om inget extremt inträffar ska vi kunna vara ”ekonomiskt oberoende” om 5 år. Vårt företag kommer att finnas innan årets slut. Huset på landet känns som det minsta hindret och kunskaperna att förmedla… Ja, jag har äntligen startat min resa mot ”okända” mål. Förhoppningsvis ska nästa steg i min personliga utveckling innefatta Bergsledarutbilningen, som jag är alldeles övertygad om blir till stor hjälp för min fortsatta utveckling. Vad som sker sen vet jag inte idag, men som det står i boken, ”läraren kommer till eleven”, så det visar sej säkert då.

Sammanfattning: Många tänkvärda ord! Jag måste erkänna att jag efter vissa kapitel mått ganska dåligt, meditationerna har inte riktigt fungerat, psykometriläsningarna har varit svårare än förra gången. Fast det är ju klart inte bokens fel, utan det beror helt och hållet på mej själv

 

Categories: Okategoriserade, Resan


Hit Counter provided by Los Angeles Windows