Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Mina första healingklienter

25 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Idag påbörjade jag en av läxdelarna på min kurs: healingen. På utsatt tid träffade jag mina klienter utanför min lokal och efter en kort presentation och genomgång av vad som skulle ske, satte jag igång. Jag var faktiskt inte ett dugg nervös. Jag hade ”kopplat upp” innan de kom och jag kände i mina händer att allt var som det skulle. Självklart kan jag inte skriva om vad jag fick till mig eller vad jag kände, men det var jäkligt häftigt när det kändes som en osynlig kraft liksom flyttade mina händer! Jag tyckte det gick jättebra och mina klienter verkade nöjda – jag får hoppas de är nöjda efter nästa gång också, när de ska fylla i utlåtandet och skicka upp till Byskolan!

Jag behöver fler klienter! Är du intresserad, så hör av dig!

Comments are closed - Categories: På kurs

Berget – Andra reflektionen

31 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

Så här tyckte jag om Berget, när jag gick Bergsledarutbildningen 2008:

Förutom ”Lilla Anna och långa farbrorn”, ”Totte bakar” och andra sagor jag läst för mina barn och barnbarn, är ”Berget” numera den bok jag läst flest gånger. Detta var den 3,5:e gången – den första gången slutade jag halvvägs, med tankar som ”men hallå…”, ”den karlen har inte alla hemma” och ”Jag fattar INGENTING!” – men det var då, det ;). Denna gång fastnade jag speciellt för 3 kapitel, som berörde extra mycket eller som är nån form av bekräftelse av min egen personliga utveckling:

Mannen som letade efter sig själv: Det händer allt för ofta att jag blir förblindad av mina drömmar och förväntningar att jag missar de små detaljerna och möjligheterna. Det är så lätt att bara sitta ner och vänta på nån stor omvälvande förändring att man glömmer bort att lyssna på de små, till synes mindre känslor man får. Detta beror säkert på att jag ibland saknar tålamod och vill att saker och ting ska ske snabbare.

Att bygga broar: Ibland måste man stanna upp och reflektera. Det har jag svårt för. Det är så lätt att ta till sig lärdom och kunskap och sen bara rusa vidare efter mer utan att tänka på och använda det man redan lärt sig. Till en början kände jag mig väldigt frustrerad över att jag mellan min personliga utvecklingskurs och Bergsledarutbildningen i över 3 månader inte hade nån ”läxa” att göra – jag skulle bara slappna av och inte göra ett dugg, ta en paus innan nästa steg i min utveckling. Bristande tålamod igen, även om jag gärna skyller på ”hunger efter kunskap”, för det låter bättre. Säkert är det så att det är svaret på frågan ”Vart är mitt liv på väg” jag vill veta – ju snabbare desto bättre.

Munken: Det är så lätt att tycka synd om sig själv och tycka man är värdelös om man misslyckas eller gör nåt fel, i stället för att acceptera att man inte är felfri och att kanske försöka se saker och ting ur ett annat perspektiv. Man måste ta lärdom av sina misstag och acceptera att man får misslyckas ibland. Det svåraste är kanske ändå att våga misslyckas. Vad ska andra säga?

Efter att ha läst färdigt boken får jag den där känslan precis som jag ”har svaret på tungan”. Vilket eventuella svar jag kommer att få har jag ingen aning om och jag har lärt mig så mycket att jag vet att det är ingen idé att grubbla på vad i heller, utan kommer det något, så gör det väl det när jag är redo för det.

Till sist ett par ord om utomjordingen: I min förra läxa sa jag att jag tyckte att den historien var lite väl mycket science fiction för mig, men nu säger jag: jaha, kanske det finns utomjordingar och rymdskeppsliknade farkoster, även om de bara dyker upp i meditationer – vad vet jag?

Comments are closed - Categories: På kurs

Berget – reflektioner 2007

29 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

Jag ska läsa Terrys bok, Berget, igen. Det blir 3:e gången jag har den i ”läxa” på en kurs. Första gången var 2007, när jag gick Intuition och Personlig utvecklingskurs uppe i Fanthyttan. Andra gången var under min Bergsledarutbildning och så då nu på mediumutbildningen. Jag hittade min redovisning från 2007 och den lät så här:

Jag tycker att man kan dela in boken i 3 delar: 1. Biografi över Terrys uppväxt. 2. Bergsmeditaionen. 3. “Läroboken”

När jag läser första delen, känner jag medlidande och sympati för huvudpersonen, men samtidigt känner jag nån form av glädje över att själv sluppit ha en sån uppväxt. Samtidigt känns det som nån form av styrka i berättelserna. Jag tror inte att Terry varit den han är idag, om det inte varit för hans uppväxt, så jag tycker mig finna lite tacksamhet i historierna också. Detta framkallar en osäkerhetskänsla hos mej: Hur ska jag med min relativa lugna och ”normala” uppväxt lära mig uttrycka mina känslor? Jag har ju aldrig fått lära mej det och aldrig känt behov att själv lära mej heller.

Första delen av boken läste jag en gång medan jag bestämt mej för att läsa de 2 andra ytterligare en gång innan jag skriver vidare. (Om sanningen ska fram, så HAR jag läst första delen en gång tidigare – för nåt år sedan – då kom jag halvvägs i boken, men när Terry skrev om meditationen fattade jag ingenting och la boken åt sidan :) )

När jag läser 2:a delen – Bergsmeditationen – fylls jag av en blandning av glädje och förskräckelse.

Glädje – för att jag tror mej förstå hur meditationen fungerar och att jag för det mesta numera upplever alla faserna i MM, ängen – grinden – stigen – floden –bron – stigen – berget – händerna – och tillbaka igen.  Förskräckelse – när jag inser vilken otroligt lång väg jag har kvar. Vaddå bergets färg? Väder? En stor portion av otålighet kommer fram –Jag vill, jag vill!  Och ju mer jag vill, desto sämre går det, så klart. Då finner jag tröst i orden ”BM tar aldrig utövaren längre än vad den känslomässigt och psykiskt är mogen att hantera” och hoppas givetvis att denna kurs ska hjälpa mej att förstå hur jag ska mogna

Sista delen av boken känns som ”överkurs” för en nybörjare, men samtidigt väcker den nyfikenhet och inspiration. Just idag känner jag oerhörd trygghet i första sidan av ”Tillit” där det står att mellan varje steg i utvecklingen finns en övergångstid och jag hoppas att jag befinner mej i en sån just nu, för det känns precis så! Osäkerheten, frustrationen och rädslan över att ha nått ändpunkten av min utveckling bleknar och ersätts av nån svag trygghetskänsla, eftersom även andra (läs Terry) befunnit sej i samma situation i sin utveckling.

Jag kommer säkert att läsa denna del av boken massvis av gånger i framtiden och förhoppningsvis kommer jag att förstå innebörden av berättelserna bättre för varje gång. Just nu är jag väldigt avundsjuk på alla de som mött sin vägvisare och kan kommunicera med denne. Det är ju mycket enklare att be om vägledning om man ”se” den man ska fråga och jag är övertygad om att svaren blir enklare att tyda. Just denna tanke – att få möta sin vägvisare – känns som det absolut viktigaste målet i mitt liv just nu. Eftersom jag lever ett lyckligt familjeliv, har ett jobb och en bra ekonomi men ändå saknar något, tror jag att detta är just det jag behöver för att utvecklas vidare. Jag är övertygad om att jag är alldeles för ivrig och ”vill för mycket” och får före och efter varje meditation just nu stanna upp och tänka: TÅLAMOD! Man måste lära sej krypa innan man kan gå. Jag saknar ett antal pusselbitar i meditationen som gör att jag inte riktigt förstår vad det nu är jag ska förstå och den största pusselbiten handlar om berget – mej självDet har gått knappt ett år sedan jag för första gången mötte Terry (om man bortser från storseansen på Andarnas Jul 2005) och tills nu har han inte sagt något som jag i alla fall inte kunnat tänka mej vara möjligt och förkasta MEN efter att ha läst kapitlet om mötet med en utomjording måste jag säga att jag tvivlar! Har karln mediterat efter ett krogbesök? Jag tvivlar inte på att det finns nån form av Högsta Varelse – en Gud om man så vill, men att denna skulle använda sej att ett rymdskepp att färdas i, må så vara upplevd i en meditation,  men i alla fall eller att det skulle vara intuitionens röst, det köper jag inte! Självklart skulle jag aldrig våga slå vad med Terry om detta ;) och det är möjligt att jag missat den brinnande punkten i berättelsen, men med samma typ av skadeglädje som när man får in en smash vid pingisbordet kan jag säga: Jag tror inte på det!

Sammanfattningsvis när jag läst boken står jag med fler frågor än vad jag hade innan jag började: Vart är jag på väg? Vad kommer jag att uppleva? Kommer jag att uppleva något? Och varför i hela fridens namn har jag inte startat min ”resa” för länge sedan? Jag hoppas att svaret på den sista frågan är att jag inte varit mogen förrän nu, annars har jag verkligen kastat bort massor av år av mitt liv.

Till sist: När jag läser vad jag själv skrivit här blir jag förskräckt över hur rädd och osäker jag är och hoppas verkligen att jag kan läsa detta om ett antal år och få mej ett gott skratt över mina nuvarande tankar, känslor och funderingar.

Comments are closed - Categories: På kurs

Tankar efter kursen

27 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

Hemma igen och efter att ha sovit en natt i min egen säng tänker jag ungefär så här…

 

 

 

 

 

…ja ni som varit med förstår..

Comments are closed - Categories: På kurs

Fredag – hemresa

26 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

Jäklar vad tiden går fort när man har roligt. Jag hade utan vidare kunnat stanna ett par dagar till. Så fort det går att komma människor nära när man är här. Man lär ju känna folk snabbare än man lär sig deras namn. I går när vi hade psykometri blev hon som läste av mitt föremål så himla glad att det som sa stämde att jag fick en kram – och jag kommer fortfarande inte ihåg hennes namn. Det är bara här man kramar namnlösa människor

Dagens enda pass, efter den sedvanliga reflektionen över gårdagen handlade om läxan till nästa gång. 10 psykometriavläsningar, 10 personer ska jag ge healing till två gånger vardera och så ska jag för fjärde gången läsa berget. Dessutom fick vi ju reda på vem som är vår mentor. Jag och Sara från Finland passade bra ihop tyckte Terry

20110826-145331.jpg

Lindesbergs station – det är väl ungefär 30:e gången jag är här. Vilken jäkla tur jag har med vädret! Jag tycker att det är skönt att sitta alldeles själv med mina tankar i fyra och en halv timma på tåget hem. Det är alltid många tankar som rör sig i huvudet efter en kursträff på Byskolan i Fanthyttan med Terry Evans

Comments are closed - Categories: På kurs

Resten av torsdagen

- Author: Lars Roslund

Efter privatsittningen med Ingela ville Cattis prata lite med mig om vårens storseanser. Jag brukar ju ibland hjälpa till lite när Terry befinner sig på mina breddgrader. Sen ville Terry växla ett par ord och efter det satt vi ett par i gruppen och snackde lite och vips så var den lunchrasten slut

Dagens första healingpass är över. Jag blev väldigt trött och avslappnad när jag var klient och jag rörde verkligen upp känslor hos mitt ”offer” när det sen var min tur. Jäklar vad det stack i mina händer. Jag är en naturlig healer, sa Terry och nu förstod jag kanske vad jag gjorde på den här kursen fortsatte han

Jag säger bara en sak: fläskfilé med hemmagjorda klyftpotatis och svampsås och efter det äpplekaka med vaniljvisp. Dregla!

Dagens andra healingpass förvandlades till psyometri. Jag tror det är första gången någonsin här uppe som Terry har avvikit så pass mycket från programmet att han har bytt ämne totalt. I alla fall tyckte jag att jag verkligen försökte låta bli att försöka alls och det gjorde att det gick mycket lättare. I morgon ska vi skiljas åt och åka hem. Jisses vad tiden har gått fort!

Comments are closed - Categories: På kurs

Torsdag före lunch

25 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

20110825-090137.jpg

Jag vaknar upp till en gråtrist dag. Det regnar men har sol i mitt sinne. Nyduschad och fin kunde jag äta frukost i lugn och ro.

På förmiddagsfikan funderade jag lite över vad jag skulle kunna skriva om idag här i bloggen som kan vara av värde. Nyfiken som jag är startade jag Byskolans dator, som förresten nyss blivit utbytt till nyare modell, för att kolla om nåt nytt hade hänt i världen utanför Fanthyttan, dvs jag gick in på Facebook. När jag sitter där och slöläser börjar det ringa väldeliga i hela huset. Vad i helsike är det, undrade jag. Det låter ju nästan som ett brandlarm! Och visst var det brandlarmet. Som tur är var det ett falsklarm, men vi fick en liten brandöving och samlades alla ute på parkeringen tills brandkåren hade kommit och checkat av för säkerhets skull innan vi blev insläppta igen.

Efter den ofrivilliga brandövningen fortsatte förmiddagspasset och för första gången öppnade jag upp healingkanalen och blev illamående på köpet. Tack för det andevärlden!

Igår blev det också bestämt att jag skulle få en privatsittning av Ingela. Jag fick frågan och givetvis tackar man inte nej till ett sånt erbjudande. Vi gick över till Terrys hus och använde hans gästvåning. Det tog ett litet tag innan jag förstod vem det var från andra sidan som kom och ville ge mig budskap. Det var ingen släkting utan en av mina föräldrars gamla bekanta som jag nog inte har träffat på 40 år. Ja nu är hon ju dessutom en döing :). Hon berättade i alla fall att en mycket stor förändring låg framför mig som verkligen kommer att förändra mitt liv – spännande! Tyvärr, detaljerna håller jag för mig själv!

Comments are closed - Categories: På kurs

Onsdag eftermiddag

24 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

”Titta vad kul” sa jag till en av mina rumskompisar ”Jag har fått en ny vänförfrågan på Facebook” ”Från vem då?” frågar killen som sover i sängen närmast dörren. ”Ingen aning. Från nån Anders” svarade jag. ”Jaha, det är ju från mej” säger han då. Så min ene rumskompis heter alltså Anders och för rättvisans skull har jag då försökt lägga på minnet att han i sängen närmast mig heter Vilhelm eller nåt liknande. Han lystrar i alla fall till det namnet. Trevliga pojkar bägge två även om de lät mig försova mig i morse!

Eftermiddagen har gått i intuitionens tecken. Under genomgången som Terry höll vänder han sig plötsligt till mig och säger att han har ett budskap till mig från andevärlden. Min pappa är här och han säger att nu är det dags! Det är dags för handling i stället för att bara snacka. Han varnar mig för att ramla tillbaka till samma gamla beteende. Handla – framtiden ser ljus ut för mig. Jag har ju bett om rådgivning och nu fick jag svaret! Men, fortsatte pappa, varför i allsindar envisas jag med att ha tröjor på mig där det står Affliction över hela ryggen eller bröstet. Nu har jag Googlat på ordet och förstår vad han menar.

20110824-191546.jpg

Det har flyttat in en groda i dammen i trädgården! Jag lade ut bilden på Terrys Facebooksida och har fått massvis av tips på vad denna lilla krabat symboliserar

Ikväll fortsatte vi med intuitions- och psykometriövningar. Som vanligt blir man alldeles mållös när Terry demonstrerar sin förmåga. Bägge mina avläsningar gick över förväntan. Det är ju trots allt ett tag sen sist! I morgon väntar andevärlden. Då ska vi prata om healing. Hörde ni det alla andar: I MORGON! I natt vill vi sova ostörda!

Comments are closed - Categories: På kurs

Onsdag förmiddag

- Author: Lars Roslund

Skit också! Dagen börjar med att jag vaknade klockan kvart i nio! Snyggt jobbat, Lars! ”Vad ställer du din väckarklocka på, Lars?””Jag behöver inte nån väckarklocka, jag vaknar ändå” sa jag. Jodå visst gjorde jag det, men trekvart för sent. Jaja dagen kan ju bara bli bättre!

Förmiddagen gick i Bergsmeditationens tecken. Som vanligt här uppe blev vi indelade i fyra grupper och efter att Viktoria hade guidat oss genom BM och förmiddagsfikat, var det dags för meditationsgruppsarbete. Idag fick jag vara ledare för vår grupp och det kändes hur bra som helst att få en roll som man känner sig hemma i. Självklart klarade jag min uppgift galant ;)

Eftersom jag ju är inblandad i Ascala också, tillbringade jag större delen av lunchrasten på Byskolans kontor med Terry och Cattis, där vi gick igenom ett par kommande projekt, som jag tyvärr inte kan avslöja än. Jäklar vad jag fortfarande inte är riktigt vaken i skallen än! Dags för en liten promenad innan eftermiddagspasset!

20110824-144453.jpg

Comments are closed - Categories: På kurs

Då var vi igång…

23 augusti, 2011 - Author: Lars Roslund

Jag är väldigt förvånad över mig själv! Jag är lugn som en filbunke! Visserligen är det ett par timmar tills kursen sätter igång, men ändå! Det kan ju i och för sig bero på att jag denna gången varken har några förväntningar eller någon speciell målsättning för vad jag vill uppnå. Förra gången hade jag bestämt mig för att jag skulle bli en himla bra Bergsledare, men nu har jag inga såna planer alls. Det ska bli skönt att starta nåt utan att känna prestationsångest eller annat jobbigt – säger jag nu INNAN kursstart i alla fall :)
Vi är 22 kursdeltagare och av dessa är vi hela 6 pojkar. Så många hade jag inte trott det skulle vara. Jag bor tillsammans med 2 av dessa på ovanvåningen (i rum 10 för er som vet). Kursens första måltid har avnjutits efter de första samtalen på trappan. Vi har i alla fall haft en himla tur med vädret idag. En strålande se sommarkväll. Det känns tryggt att ha varit här tidigare så att man är väl inkörd på rutinerna typ var toa, kaffe och bästa mobiltäckning finns. Snart är det dags för kvällspasset.

22 främlingar i en ring. Kvällens enda övning var att vi skulle presenters oss för varandra. Som vanligt kommer jag inte ihåg ett enda namn. Jag tror att ungefär 15 personer har ett namn som börjar på Mar- i alla fall också då Inez, som jag har träffat här uppe på kurs förut. En lugn och skön kväll – i morgon börjar allvaret!

Comments are closed - Categories: På kurs


Hit Counter provided by Los Angeles Windows