Menu

Senaste kommentarerna

Följ Bergsbloggen

bloglovin

Följ Bergsbloggen

Följ Bergsbloggen via email

Fyll i din emailadress, så får du uppdateringar via din mailbox

Gör som 1 annan, prenumerera du med.

Bergsledare.com på Facebook

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Besökare:


Hit Counter provided by Los Angeles Windows

© 2012 BlogName - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Andekontakt?

10 oktober, 2011 - Author: Lars Roslund

I går låg vi i vår dubbelsäng, Inger och jag, och snackade och hade det mysigt. Alla ni läsare, som förväntar er nåt snusk eller liknande, kommer att bli besvikna, för vi låg där endast för att Inger kurerade sig med näsdroppar ;). När det kändes som allra mysigast, du vet så där när det känns som man är den lyckligaste personen på jorden, fick jag helt plötsligt en väldigt obehaglig känsla. Jag mådde inte alls bra – det kändes nästan som jag skulle spy. Jag tyckte det var väldigt märkligt, för det var ju inte alls så jag kände mig och ändå kände jag så där! Jag blundade och svalde och försökte slå bort obehaget. Då såg jag en bild framför mig, som liksom hörde ihop med illamåendet. Jag kände mig precis som jag befann mig i en djup vattenfylld dal med jättehöga berg på bägge sidor. Egentligen tyckte jag det såg ut som att jag befann mig på en gata med hus på bägge sidor, men ändå inte. Jag slog ifrån mig både bild och känsla och återgick till söndagsmyset.

Efter ett par minuter säger Inger: ”Det är någon i rummet” och numera vet jag att hon inte menar nån levande, utan en döing, när hon säger så. ”Det känns som han tog livet av sig – jag tror han hoppade ut från ett fönster”. Jag frågade henne om det fanns vatten i närheten och det gjorde det. jag berättade om min upplevelse ett par minuter tidigare och Ingers teori var då att eftersom jag inte begrep att det var en ande, som försökte ta kontakt med mig, så gick han vidare till henne. ”Försök se om du upptäcker något på hans rygg” sa Inger och då kunde jag se ett stort brunt födelsemärke där och hon såg precis samma sak. ”Försök få fram mer”, föreslog Inger och då fick jag plötsligt för mig att han var från Malmös utkanter och jag såg honom gå fram mitt på järnvägsspåret. ”Jag tror han har försökt kasta sig framför tåget tidigare”, sa Inger.

Kan det vara så, att andevärlden börjar försöka få kontakt med mig? I så fall har jag ju världens bästa hjälp hemma! Och visst hade det varit kul om vi bägge två samtidigt får kontakt med samma ande och kan ”prata” med den!

Comments are closed - Categories: Annat

Resan del 18

4 oktober, 2011 - Author: Lars Roslund

Ännu mer invecklat

Jag började bli lite desperat! Vad skulle jag bli när jag blev stor? Eller rättare sagt, vad för nytta skulle jag ha av den kursen jag gick? Terry hade ju föreslagit att Inger skulle gå mediumutbildningen och den hade hon vid det här laget påbörjat. Hennes väg låg ju utstakad till mediumskapet. Men jag då? Både Terry och ett annat känt medium och alla andra mindre kända, som jag hade vid den här tiden hade anlitat hade ju sagt att Inger och jag skulle starta något tillsammans. Att Inger skulle bli medium, var ganska givet, men jag då? Jag hade väldigt svårt att se mig själv som Tarot-kort-spåman! Eller skulle min uppgift vara att stå i garderoben och koka kaffe vid hennes storseanser? Paniken, ångesten och oron spred sig i kropp och sinne. Var allt det här bara ett misstag?

En dag på sommaren 2007 satt jag och surfade lite på nätet. Av en händelse (haha) råkade jag komma in på Creativexperiences.com och där i högerkanten stod det: Platser kvar på krusen ”Intuition och Personlig Utveckling”. Jaha, tänkte jag väl – eller nåt sånt. Sen hörde jag plötsligt en röst av en liten figur, som satt på min ena axel: ”Lars, den kursen ska du gå”. Givetvis så svarade figuren på min andra axel: ”Du är ju dum på riktigt! Jag går ju redan en kurs” för jag var ju mitt uppe i min personliga utveckling och mer utveckling än så, skulle ju säkert bara göra det ännu mer invecklat. Men hur det än var, så kunde jag inte släppa tanken på den här 3-dagarskursen, så jag skickade ett email till Viktoria på Byskolan och frågade om hon tyckte att det skulle vara en bra idé att jag gick en ”extra” kurs mitt i kursen och det tyckte hon att det skulle vara, så jag anmälde mig.

Den 12 juni satt jag så åter i lektionssalen på Byskolan i Fanthyttan och vid presentationsrundan första kvällen, så frågade Terry mig, när det blev min tur: ”Lars, vad gör du här på denna kursen?”. Jag sa precis som det var att jag faktiskt inte hade den blekaste aning om varför! Men, det skulle snart visa sig varför jag kommit dit…..

Hela det veckoslutet är som en dimma för mig. Jag kommer inte ihåg nästan någon, som var med på kursen. En Bergsledarkollega från Norrland, som jag träffade ett år senare berättade för mig att vi faktiskt hade gått kurs tillsammans, men det kom jag inte ihåg. Den enda jag kände igen, fast jag kunde inte placera henne, var en annan BM-kompis, som gick samma utbildning som jag, men det tog ett tag innan polletten ramlade ner där också. Varför hamnade denna helgen då i en sådan dimma?

Andra dagen hade vi ett antal rollspel och när vi skulle göra det andra säger Terry till mig: ”Lars idag är det din lyckodag – du ska få vara Terry Evans”. En tjej skulle vara Viktoria och tolka och en annan skulle vara en, som kom och ville ansöka om att vara med på Bergsledarutbildningen. ”Synd att man inte är medium, det hade ju varit kul att bli Bergsledare”, tänkte jag, för jag trodde bara att det var mediala personer, som kunde bli det. ”Och förresten”, säger då Terry, ”för att bli Bergsledare behöver man inte vara medium, för Bergsmeditationen har ju inget med andekontakt att göra”. Tänk så fel jag hade haft, eller rättare sagt, så lite fakta jag hade tagit reda på. Det var inte förrän på lunch- eller middagsrasten när jag var ute i skogen och promenerade och tyckte synd om mig själv, för den där Terry han nonchalerade mig hela den kursen, som jag förstod: Dom där orden var ju riktade till mig! Det var ju Bergsledare jag skulle bli! Plötsligt föll alla, jaja, en hel del i alla fall, pusselbitar på plats. När jag kom tillbaka till klassrummet la jag en lapp på Viktorias stol där det stod: Jag vill SKA bli Bergsledare. Viktoria tittade på mig och skrattade och sa att jag fick faktiskt skicka in en ansökan, jag precis som alla andra sökande. Det behövdes en veckoslutskurs för att jag skulle fatta vad mitt nästa steg skulle bli.

Att Terry fullständigt låtsades som om jag inte fanns till under de dagarna, väckte så klart upp gamla känslor från min uppväxt och jag till och med vågade säga till honom att jag tyckte han var för jävlig, som behandlade mig på det viset och då bara log han och applåderade – det var så klart den demonen han ville att jag skulle möta. När jag kom hem igen satte jag mig vid datorn och skrev ihop min ansökan om att bli antagen till Bergsledarutbildningen.


Hej

Jag är en man i mina allra bästa år, född 1956 dvs 50 år, lyckligt gift sedan 25 år med Inger, 2 underbara döttrar, Linda och Emma och ett barnbarn, Nellie snart 5, som vet hur man lindrar morfar runt sitt lillfinger. Jag driver tillsammans med min bror en ICA butik i Staffanstorp och är således egen företagare med god ekonomi. Rent materiellt har vi så vi klarar oss och lite till. Barnen har lämnat boet så Inger och jag bor i vår villa med våra två hundar och ett antal fiskar i dammen och i akvariet.

Skolan klarade jag utan några större problem och min uppväxt avklarades utan några stora trauman. Båda mina föräldrar jobbade och hade i och för sig många intressen så jag fick klara mig ganska mycket på egen hand, men kommer inte ihåg att jag känt mig varken ensam eller övergiven.

Således kan man sammanfatta att jag lever ett lyckligt ”Svenssonliv” med en underbar familj, ett jobb som är OK, har god ekonomi och har inger större ryggsäck med händelser att bära på….MEN

Jag hade kommit till en punkt i livet där det kändes som om något saknades. Nånstans i bakhuvudet hade jag ett svagt minne av Maslows trappa, tror jag den kallades, där första steget var de grundläggande behoven av mat och tak över huvudet. Det kändes som om jag var ”färdig” med det trappsteget jag befann mig på och började leta efter en väg att komma vidare uppåt. Det var då jag, som många andra män, blev ”lurad” av min kära hustru att gå på storseans med Terry Evans. Sen var det ”kört”! Helt plötsligt blev jag väldigt intresserad ”Det okända” på TV, jag hade helt plötsligt ringt och anmält oss båda till sommarvecka i Fanthyttan och den veckan var nog den mest omvälvande i hela mitt liv (om man bortser från alla lyckliga familjehändelser – fast det är ju liksom på ett annat plan) Efter avslutad sommarvecka följde jag Terrys råd och när jag kände mig redo anmälde jag mig till ”Personlig utveckling och intuition”, som jag just nu håller på med. Dessutom kände jag i våras att jag skulle åka till Fanthyttan och gå ”Intuition och ledarskap” och det var faktiskt då jag fick klart för mig att jag skulle bli Bergsledare.

För mig känns Bergsledarutbildningen som en naturlig fortsättning på min utveckling. Jag tycker mig ha tagit ett litet steg på vägen, men både vill och behöver mycket mer. Att jag dessutom genom mitt jobb är van vid att leda en grupp och att jag är intresserad av att jobba med människor stärker känslan av att denna kurs är den rätta för mig.

Självklart hoppas jag att jag blir en av de utvalda, som får komma till er för vidare information och frågor

Staffanstorp 2007-09-07

Lars Roslund

 

 

 

Comments are closed - Categories: Resan

Resan del 17

29 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Mer personlig ut(in)veckling

Jag var inte ett dugg förvånad över att hon kom för sent, Nina alltså. Det var så typiskt henne! Innan jag åkte upp till Byskolan funderade jag på om någon från sommarveckan också skulle gå kursen, det hade ju varit kul att få träffa nån från den sommaren igen – och av alla, så blev det just hon! Men, vi kände ju trots allt varandra sen tidigare, så jag reste mig från min stol, gick fram till henne och gav henne en kram och sa att det var kul att få träffa henne igen och just i den kramen tror jag vi utvecklade en speciell sorts hat-kärlek, som efter hand utvecklades mer till kärlek än hat. Än i dag är vi vänner – i alla fall på Facebook – för hon bor i en annan del av Sverige.

Jag har kvar alla scheman från alla kurser jag gått i Fanthyttan och när jag läser igenom programmet från första träffen, så ser jag att det handlade mest om intuition, vilket i och för sig inte är så konstigt :). Men så där väldigt många detaljer kommer jag inte ihåg, tyvärr. En av kvällarna hade vi i alla fall rollspel. Jag tycker det är ganska kul – vissa tycker det är skittråkigt och jobbigt. Jag och min blivande mentor, Maria, blev ihopparade. Hon skulle spela en kåt bilskollärare som ville lära mig allt annat än att köra bil och jag skulle göra allt för att övertyga henne om att jag satt i bilen för att lära mig köra den. Vi hade så jäkla kul och till sist gav jag efter av skratt-utmattning – jag sålde min kropp för ett körkort!

Söndag efter lunch var det dags att packa in väskan, Micke, Rose-Marie och hennes två jätteväskor i bilen och efter det sedvanliga kramkalaset på skolan körde vi söderut igen. Micke hade varit förutseende och varit i kiosken och köpt en dagstidning, som han strategiskt placerat i baksätet bredvid Rose-Marie i förhoppning om att hon skulle läsa den. Han var vänlig nog att både peka på och påpeka att den låg där bredvid henne, men hon var inte alls intresserad av den. Hon hade ju bara hunnit ca 10% i historien om hennes liv och nu skulle vi få höra en ny fyratimmars monolog. Ni som har varit på kurs hos Terry, vet hur man känner sig i hjärnan när man åker hem därifrån eller rättare: det känns mer som man inte har nån normal hjärna kvar. Jag lyckades kanalisera vertikalt, dvs hål rätt genom huvudet – från öra till öra – så jag släppte igenom allt vad hon sa utan att nåt fastnade. Efter en snabbmacka i Småland fortsatte Micke och jag till Skåne i fullständig tystnad. Jag kommer ihåg att det regnade precis hela tiden, så det enda som hördes var vindrutetorkarna och Mickes röst när han sa: ”Nästa gång kör jag, då är det du som får prata med henne”

Comments are closed - Categories: Resan

Mina första healingklienter

25 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Idag påbörjade jag en av läxdelarna på min kurs: healingen. På utsatt tid träffade jag mina klienter utanför min lokal och efter en kort presentation och genomgång av vad som skulle ske, satte jag igång. Jag var faktiskt inte ett dugg nervös. Jag hade ”kopplat upp” innan de kom och jag kände i mina händer att allt var som det skulle. Självklart kan jag inte skriva om vad jag fick till mig eller vad jag kände, men det var jäkligt häftigt när det kändes som en osynlig kraft liksom flyttade mina händer! Jag tyckte det gick jättebra och mina klienter verkade nöjda – jag får hoppas de är nöjda efter nästa gång också, när de ska fylla i utlåtandet och skicka upp till Byskolan!

Jag behöver fler klienter! Är du intresserad, så hör av dig!

Comments are closed - Categories: På kurs

På storseans med Lisa Williams

23 september, 2011 - Author: Lars Roslund

I måndags förmiddag hoppade Inger opch jag in i bilen för att köra de drygt 60 milen till Stockholm. Efter cirka 7 timmars skumpande på E4an klarade vi precis rusningstrafiken i kungliga Hufvudstaden. Som vanligt bodde vi på Hotell Riesen, ett stenkast från Slottet och efter en pizza i Gamla Stan skulle vi se på ”Det Okända” på rummet. Klart att de inte hade 7an i sitt kanalutbud! Men skam den som ger sig – jag har ju en iPhone! Och jag betalar 49:- i månaden för att kunna se TV i den! Så klart fanns 7an med i Telias utbud – även om den fortfarande heter TV4+, så på med glasögonen och med iPhonen på huvudkudden var det inga problem att titta.  Det blev en liten kvällpromenad innan kudden kallade.

Tisdag morgon vaknade vi vid 8-tiden och efter frukost blev det en runda på stan. Från början var det ju meningen att storseansen skulle vara på Cirkus på Djurgården, men jag förmodar väl att biljettförsäljningen inte varit så där lysande, för evenemanget var flyttat till Maxim. Inte konstigt att man inte sålt tillräckligt med biljetter, förresten – jag tycker marknadsföringen har varit jättedålig. Hade inte 08-Stefan berättat om att Lisa skulle komma till Sverige, vetetusan om jag hade haft en aning om det.
Biljetterna skulle bytas ut för alla oss som köpt tidigt och fått Cirkus-märka biljetter. Kassan öppnade klockan 16.00, så det var gott om tid att leka turist och gå på stan. Vädrets makter var med oss, även om det inte precis var nån sensommarvärme, så regnade det i princip inte på hela tiden. Vid 16-tiden stod vi faktiskt allra först i kön och fick ny biljett, på rad 5 mitt i salongen – kändes som bästa platsen! Vi träffade ett par Staffanstorpsbor utanför och under tiden vi stod där utanför kom kvällens huvudperson i taxi. De som är medlemmar på hennes hemsida  och som på typiskt amerikanskt vis betalat 30 dollar per år, fick träffa henne före föreställningen och de fick ett signerat idolkort eller nåt, kunde jag se. Eftersom jag varken är medlem eller har betalat några dollar fick jag smygfota henne i dörröppningen ;). Strax innan 18 var vi åter utanför Maxim och hann få träffa en del Fanthyttan-kompisar. Susanne från min Personlig-utvecklingskurs, Maria från Ascala (de två som är på bilden), Stefan, som jag faktiskt aldrig gått samma kurs som – det har däremot Ingfer gjort och Bergsledar-Helen och Patrik från Köping.  Klockan 18.40 öppnades dörrarna och alla rusade in. Eftersom det var numrerade platser tyckte vi inte det var nån brådis och dessutom skulle vi ju sitta mitt i 5:e raden, så hornen växte i pannan på mig – sist in, så skulle ju alla få resa sig när vi skulle till våra platser!

Efter en knapp halvtimmes försnack – jättetrevligt och roligt, dessutom – började storseansen. Hon var precis lika glad och sprudlande som på TV. Och jodå – det var helt OK att ta foto på henne om ni undrar – även om det blev lite suddigt! Jag tror nog att detta var den bästa storseans jag varit på. Jag tror inte hon hade ett enda fel under de två timmar hon håll på. Jag tycker det var en bra lösning, att de som fick budskap visades på skärmen bakom Lisa, så att man kunde se deras reaktioner. Jag är inte säker på att de som syntes där tyckte likadant, däremot. Ett tag hade hon budskap till tre personer samtidigt, men även det klarade hon galant. Den sista döingen som kom, var till mamman och de tre barnen han hade lämnat kvar, när han gick över för 7 månader sedan. Det var så himla gripande och fint och alla fyra fick jättefina budskap. Jag är ledsen Terry, men jag tror nog att du bara är näst bäst! ;)

Comments are closed - Categories: Annat

Resan del 16

16 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Personlig Utveckling och Intuition

Det är nu inte klokt vad jag glömmer fort! När jag tänker tillbaka på min andra kurs i Fanthyttan, så upptäcker jag att jag knappt kommer ihåg nåt! Vad gjorde vi egentligen där uppe under 3 träffar? Jag kommer ihåg så himla roligt vi hade på kvällarna, men vad gjorde vi under lektionerna? Kanske är det så att jag har förträngt det – vi jobbade ju trots allt med personlig utveckling! ;)

Redan ett par veckor innan kursen fick jag ett samtal från en tant som hette Rose-Marie (som vanligt ett fingerat namn). Hon hade svårt att ta sig till skolan och hade ringt dit och då hade dom där uppe föreslagit att hon skulle ta kontakt med mig och höra om jag kunde hämta upp henne på vägen. Hon bodde i Småland, ganska nära E4:an, så det skulle inte bli en så där himla stor omväg för mig. Efter ett par timmars monolog, där jag fick veta i princip allt om Rose-Maries liv, sa jag ”JA”, så att vi kunde avsluta samtalet och jag kunde få vila mina öron. Jag hade redan bestämt att jag skulle samåka med Micke som bodde i norra Skåne, så jag tog kontakt med honom och berättade den glada nyheten.

Den 8 mars 2007 vid 10-tiden startade jag nästa etapp på min personliga resa, när jag lämnade Staffanstorp med väskan packad för 4 dagars mangling uppe på Byskolan. En dryg timme senare hämtade jag upp Micke och vi fortsatte resan mot Småland, där Rose-Marie skulle bjuda på lunch innan vi alla tre fortsatte vår resa mot Närke. Efter en god lunch tillsammans med Rose-Marie och hennes gubbe hoppade vi in i min bil och då började hon prata! Jag tror hon andades nånstans i trakten av Örebro annars så pratade hon konstant! Som tur var så kunde jag koncentrera mig på bilkörningen, så det var Micke, som fick passa på att inflika ett ”jaha” eller ”ojdå” eller nåt sånt, när hon gjorde en halvsekunds paus en gång i halvtimman. Vid 4-tiden var vi framme i Fanthyttan och Micke och jag rusade in på pojkrummet och lade oss alldeles utmattade på våra sängar och hade en hel del att småprata om!

Vi var 4 grabbar, som skulle gå denna kurs och vi hade blivit strategiskt placerade mitt emot Terrys rum – vid den här tiden bodde han i ett av rummen på skolan. Den siste som kom var Ola, som hade blivit ditskickad av sin fru ;). Han frågade var vi hade lyckats få ta i kaffe och vi förklarade att det fanns färdiglagat i köket och han gick dit – men kom tillbakaspringande efter 30 sekunder alldeles vettskrämd och for upp i sin säng: ”Han är i köket! Han är i köket!” sa han. ”Vem då” undrade vi så klart. ”Terry!”. Jag kom ihåg den känslan från mitt första möte med Mr Evans på sommarveckan!

Efter den sedvanliga välkomstmiddagen, var det så dags att starta kursen klockan halv åtta. Terry hälsade alla välkomna och förklarade att en av deltagarna var lite försenade och efter en stund öppnades dörren och där stod hon! – Nina! Våra vägar möttes igen!

Comments are closed - Categories: Resan

Söndagsmässa

11 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Precis innan jag vaknade hade jag en väldigt konstig dröm. Jag drömde att jag vaknade upp hemma fast jag visste att jag somnat på hotellet i Göteborg. Vilket helsike jag hade för att försöka komma på vilken dag det var och hur tusan jag hade hamnat där. Jag drog en lättnadens suck när iFånen ringde och jag insåg att det bara hade varit en dröm
Efter ett par laxamackor till frukost och utcheckning från hotellet är det dags att möta anstormningen av biljettköpare till Terrys föredrag. Det blir säkert samma kaos idag om inte värre för vi börjar få ont om växel i kassan.
Förmodligen var det väl för att jag var mer förberedd idag, för jag tyckte inte anstormningen av folk var så jobbig. Men folk kom det! Bägge Terrys föredrag blev utsålda före klockan 12 och tidningarna gick åt som smör i solen. På tal om sol och värme. Idag var det om möjligt ännu varmare än igår och luften var ännu tunnare.

20110911-214506.jpg
Utsikten från min stol var ganska enformig, även om flickorna från Mikkiscorner var väldigt trevliga och dom ska vi dessutom träffa igen i Stockholm nästa månad.

20110911-214742.jpg
Ett par gånger avlöste Malou mig så jag kunde få lite fast och flytande i magen eller hälsa på andra kompisar som Anette och Per Ola från LoveIt
Sammanfattningsvis tyckte jag det var skitkul och dessutom sålde vi ju över 500 tidningar och det var ju därför vi var där och om jag själv får säga det är jag ganska bra på att tolka!

Comments are closed - Categories: Annat

Lördagsmässa

10 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Jaha, så går det när man lägger sig före midnatt – man vaknar innan långt innan väckariFånen ringer och man får ge sig ut och leta efter tuppen, så man kan väcka honom. Bor man i villa är det inte lätt att somna om när ett helt hotell är uppe och kissar i ottan och spolningarna hörs i väggen. Men jag har väl säkert fått mina sex timmars sömn i alla fall, för jag känner mig hyfsat pigg för att vara före sju. Dags art göra sig vacker inför dagens event….

20110910-230429.jpg
Vi var i mässhallen i god tid och fick alla grejor på rätt plats innan öppningsdags. Det var bara att konstatera att det var bäst att låta flickorna sköta alla detaljer med dekorationen av montern och liknande

20110910-230751.jpg
Tanken var att jag skulle hjälpa Terry med att ta betalt medan han skrev autografer och signerade tidningar och sånt och tanterna skulle stå för pratet om Ascala. Klockan tio öppnades dörrarna och tio minuter senare började kaoset. Terry skulle hålla föredrag och till detta hade vi 90 biljetter. Dessa tog slut på en timme och efter lite jobb fixades plats för en extra föreställning

20110910-231156.jpg
Kvickt som attan fick jag tillverka 90 nya biljetter samtidigt som jag sålde tidningar och svarade på frågor och översatte och säkert en massa annat också. Allt på en och samma gång. Jag han få ner en snabb hummuswrap till lunch innan det var dags…
Klockan tre var det dags för min debut som tolk

20110910-231516.jpg
Kön ringlade sig runt det lilla cafeet där vi skulle klämma in 90 personer. Knökfullt är bara förnamnet till hur det var i den lilla salen. Dessutom tog syret snart slut och efter ett par minuter kändes set som vi befann oss i en bastu. Här gjorde jag min debut som tolk till Terry. Och det gick skitbra! Visst missade jag säkert ett par ord men jag fick i alla fall positiva ord efteråt och det var ju bra eftersom det var dags igen trekvart senare. Andra gången var det ännu värre i lokalen men jag klarade det också

Nu är det dags att lägga upp de lurviga i bingen, för i morgon kör vi igång igen!

Comments are closed - Categories: Annat

Mot Göteborg!

9 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Nyrakad och nyduschad och med bilen nytankad och fullastad med Ascalor var det så dags att ta sig de drygt 25 milen norrut till Göteborg. ELO skrålade ur högtalarna när jag körde E6an norrut i strålande sensommarsol. Det känns som det börjar hur bra som helst och inte ett enda vägarbete störde resan. Efter en snabbis på Freeport i Kungsbacka anlände jag så småningom till hotell Allen mitt i smeten i stan.

20110909-152607.jpg
Den enda lilla plumpen skulle väl i så fall vara att jag parkerade på RÖD ruta i stället för GRÖN och fick flytta bilen ett par meter.
Efter en stund dök Maria och Terry upp. Dom kom körandes från Fanthyttan. Efter att ha hjälpt Terry att parkera bilen ;) och sett till att han kom till rätt rum ringde vi efter Malou. Vi samlades i hotellkafeterian och gick över gatan till mässlokalen.

20110909-215819.jpg
Där inne träffade vi Sanya, tror jag hon hette, som arrangerar evenemanget. Vi var de enda som tills då hade varit och kollat in lokalen. Det kanske säger lite om de övriga, eller så kanske de kom senare
Efter en fika på Avenyn tog vi en liten promenad längs denna gata till vi hittade en mysig restaurang där vi åt och planerade inför morgondagen. Dessutom bestämde vi att jag även ska åka på mässan i Stockholm i slutet av oktober!
Tillbaka på hotellet för att varva ner och vila inför en spännande dag i morgon

Comments are closed - Categories: Annat

Höstens första BM-kväll

7 september, 2011 - Author: Lars Roslund

Igår var det äntligen dags! Dags för höstens första meditationsträff. Sommaren har varit lång, trots att vädret har varit skit, eller kanske känns det så just därför. Att vara Bergsledare är det absolut roligaste och intressantaste jag vet, så jag hade verkligen sett fram emot kvällen.

I höst har jag, som jag tidigare berättat bara EN grupp, eftersom jag ju samtidigt går mediumkursen för Terry. Höstens grupp består av en pojke och sex tanter i varierande ålder. När jag ”satte ihop” gruppen kände jag redan då att den kommer att fungera alldeles utmärkt och igår var det alltså dags för premiären. Tyvärr fick jag två återbud, men det ingår liksom i ”planen”. Jag fick ju tidigt tipset om att ha sju deltagare i mina grupper, för i regel brukar det vara någon, som har förhinder och så var det alltså även igår.

Efter en snabb presentation av varandra, guidade jag gruppen genom meditationen, alla kunde följa mig utan några som helst problem och vilken energi det blev i rummet! Jag blev alldeles tung i huvudet. När det var dags att tolka meditationerna, satt jag bara och njöt. Vilken grupp! Även om jag själv inte tolkade, tror jag i alla fall inte att det var mycket jag hade kunnat tillägga om jag skulle ha gjort det. Fastän tre av deltagarna inte har mediterat speciellt ofta verkade det som om de inte hade gjort annat i hela sitt liv.

Självklart kan jag inte delge er några detaljer om deltagarnas meditationer eller tolkningar.

Tack min fina BM-grupp för en underhållande och trevlig kväll och tack för det NI lärde mig!

Comments are closed - Categories: Bergsmeditationen


Hit Counter provided by Los Angeles Windows